Jag vaknar varje morgon
reser mig upp till en värld
till bredden fylld av alldeles perfekta ingenting

världen blir vad vi gör den till
samma värld kan vara den som lyfter mig till skyarna
som kastar mig till marken

jag är ensam när jag sover
i min perfekta dagdröm finns du bredvid mig
men när jag sover är jag ensam

jag är så rädd för att förlora dig
så rädd för att jag ska vakna ur min dagdröm och vara ensam
att jag inte törs drömma om att vara med dig
jag står inte ut med tanken på att förlora dig ens i drömmen

på dagarna är allting alltid perfekt
det finns fortfarande ingenting
ingenting mer än det som jag vill se, känna, älska
på dagarna kan jag leva i min dagdröm som jag kan styra över

men på nätterna,
då är jag ensam och kan inte kontrollera någonting
på nätterna är det tomt, 
jag kan inte känna mina perfekta tankar runt mig
det är mörkt och ensamt
och du är inte där

så när jag vaknar på morgonen
och min kropp skriker av törst efter dig
efter en hel natt utan min perfekta låtsasvärld intill mig
då vaknar jag i en grå gråskala
då behöver jag dig där

jag plockar fram mina penslar
mina färger
mina skisser
och alla mina perfekta planer
och de allra flesta dagar lyckas jag måla över den ena verkligheten med min andra verklighet
de allra flesta dagar lever jag i mitt perfekta ingenting och är fullkomligt nöjd med det
men jag är fortfarande alldeles vettskrämd
livrädd för att du ska gå och ta mig dig allt mitt konstnärsmaterial
så att jag inte längre kan måla
så att jag inte längre kan låtsas

sov med mig
bara en enda natt
så att jag kan vakna och vara där i värmen direkt
så att jag kan vakna och bara vara, utan att behöva måla fram min egen verklighet
så att drömmen blir dagdrömmen
och dagdrömmen blir verklighet