man tror inte på det
man tror att det är inte möjligt
men det har hänt, bara hänt
för att saker kan faktiskt bara hända

och kanske just därför,
just för att man inte trodde på det och för att det ändå bara damp ner
så värdesatte jag det alldeles för högt

det är så lätt att tro att slumpen ska ha något stort i åtanke
något fantastiskt och alldeles underbart
och inte bara ett internskämt bland de högre gudarna
för det är nog det jag är
ett internskämt som ingen förstår sig på

jag trodde vi på ett väldigt vuxet sätt
på ett väldigt moget och tydligt sätt
startade någonting alldeles fantastiskt
en relation som skulle flytta på berg
en relation som skulle höras i intet
en relation som skulle göra oss båda osårbara

och hur kan man bygga något så stort
eller just för att vi gjorde just det
så föll det samman lika fort
små små bitar som föll loss från vårt fantastiska mästerverk
små små tankar som retade mig, naggade mig, petade på mig
som sakta gjorde mer och mer ont
som sakta åt upp mig och hade sönder mig

plötsligt en dag så tittade jag på vårt mästerverk och såg att det var borta
jag frågade andra ifall dom sett det
och tvingades inse att det aldrig funnits

all vår kärlek
all min kärlek
all min lycka och alla fantastiska stunder som jag sett framför mig
var bara en lögn

mitt fantastiska mästerverk fanns bara i mitt sjuka sinne
vår fantastiska kärlek fanns bara inlåst i mitt mästerverk
och när jag vaknar ur min dagdröm finns ingenting kvar
förutom en besk känsla av ensamhet, bitterhet och pinsamhet

jag saknar dig, fast jag aldrig haft dig
jag saknar den drömmen som jag aldrig fick uppleva
jag saknar den glädje som jag band fast vid en illusion
jag saknar den som jag bara klarade av att vara tillsammans med lögnen

jag är så ensam
och så utanför
ett internskämt som ingen förstår
som när skratten klingat bort
försvinner i glömskan
jag är borta