Vad gör du den dagen när någonting händer
någonting som du inte trodde skulle hända
någonting så oförutsägbart att du aldrig ens tänkt tanken
Om du en helt vanlig dag helt plötsligt ramlar över någonting alldeles underbart
men samtidigt alldeles för komplicerat

Jag blundar, men kikar lite nyfiket ändå
Jag håller för öronen, men inte så att allt ljud stängs ute
Jag erkänner det inte, men jag kan inte låta bli att gå dit och titta

Vi talar inte om det
och vår tystnad kommunicerar vad vi redan vet
tydligare än tusentals ord
Du vet, jag vet
Så varför vi låtsas som att det inte ska hända
när vi båda räknar ner minutrarna till det
vet jag inte

Jag sätter mig bredvid dig, 
närmare än jag borde om jag inte visste
du sitter kvar, fastän du oxå vet att du inte borde
det är egentligen idiotiskt att säga att det inte ska hända
när vi vet att dagen kommer snart
tusen osagda ord och vi är alldeles överens

vi trippar försiktigt runt det där konstiga
det som ramlade ner mitt i gatan där vi båda råkade vara samma dag
det ser så spännande ut
och vi är båda två alldeles för nyfikna

så jag trippar lite långsammare och du lite snabbare
tills vi tillslut står bredvid varandra
jag erkänner att det är för spännande
för komplicerat, att jag inte kan ta i det själv

så du tar min hand, och jag känner allt det där som inte gick
inte kunde, inte fick
jag känner det för att du känner samma sak
det hände, för att saker och ting kan faktiskt bara hända, 
underbara saker kan falla från himlen
och två främlingar kan finna varandra