Det var väl egentligen ingenting fel
Men jag var så stark
Jag talade varje dag om mina vingar
om hur rädd jag var för att bindas

Och utan förvarning släppte du en dag taget
"Så flyg" sa du
och jag föll handlöst

Ner i gyttjan där jag beklagade mig över din imperfektion
"Snart flyger jag härifrån" sa jag varje dag
Jag grävde ner mig i jorden, bland löven
"Ska bara sova en stund"
kvar där du lämnat mig

En dag reste jag mig upp
"Nu tänker jag inte vänta mer" skrek jag ut i luften
Jag flaxade hotfullt med vingarna
men vandrade lumpet norrut

Från sumpmark till sankmark
Från öken till regnskog
Jag berättade för alla
att du hade fel
och att jag var stark

Ibland så sprang jag
tog fart och tjoade
men jag lyfte aldrig
Det tog mig en evighet att inse att jag aldrig kunnat flyga

Jag grävde ner mig igen
Det var ju ditt fel
"Du klippte mina vingar" snyftade jag
och där låg jag ensam i leran
och grät för första gången.